stackars myror

Snö möttes jag av när jag körde hem i lördags, resan gick på sex timmar, morbror underhöll mig så det gick snabbt och lindrigt. Jag landade mjukt i hagsta, men fick svårt att slappna av. Det var inte förrens sent på måndagen som jag kunde släppa stressen bakom mig. All tid gick till att umgås med familj och gossa med mina djur. Tråkigt att jag inte hann med att träffa vänner, (förrutom homo c) men jag hoppas kunna planera in tid till det nästa besök. Det är konstigt det här. Vart bor jag? Jag vet självklart att jag har mina ådror hos mamma i hagsta. Men det kändes som jag åkte bort från något jag inte ville släppa taget om när jag rullade in på gården. Något som jag måste fullboda för min egen del, har jag gett mig in i detta ska jag känna mig färdig och fullt tillfredställd med. Det är sant det mamma sa idag, "är man trygg i sig själv kan man bosätta sig var som helst i världen".

Den där stressen har kommit tillbaka idag och gnagt på min ryggmärj. tung (otymplig) packning, tågtider som spökar och skummgubbar som förföljer en. + ett " -fan, jag glömde en väska på tåget! kissa på sig och kuta tillbaka, nuddar tåget när det startar, lyckas flämta och får det borttappade. Som sagt johanna kom som en räddande (blöt) ängel och hjälpte mig med packningen hem iallafall. Nu känner jag att dagen sagt sitt och jag avrundar med en godnatt.

godnatt /e