Det är svårt när man är liten och måste vara stor.
Hej omvärlden. Har druckit många mängder te nu, skrapat ner alla pinnar, letat finnar och ser inget annat än ensamhet. HA, "stora" oslo har nu fått mig att se mig genom ett annat perspektiv som sagt ensam. De kommande dagarna är blank och kan bli brun på en sekund, jag har ingen aning what so ever väntas runt hörnet. Varför har jag nu valt att sätta mig i denna situation, ja denna fråga ekar konstant innanför mitt skallben varje dag. Först tar jag ett stort steg och lämnar min familj får mina vänner på en halkbana efter och kraffsar ihop mig med tre söta tjejer i en bostad vi får leva gratis i. Tacka de maktfulla för min kära moster, espen och lilla wilma. En minut senare vinkar jag farväl till två av dem på en buss tillbaka till verkligheten. Så var det bara två kvar. Till att ha vant mig vid johanns "EMMA!, du kan fan inte lämna kastrullen med fastlimmat sås i diskmaskinen!" 's prat har även detta ekandet lämnat min hörselgång. Imorgon lämnar jossi detta land och kommer inte tillbaka förrens jag/john har fixat en ny bostad hon kan tryggt återvända hem till. För att avrunda detta: Jag ska inom en månad försöka fixa en stadig inkomst, smöra in mig på en deijlig lägenhet samt balansera allt på en osynlig tråd. Utöver detta har jag en norsk som gör mig sepe.. Som sagt det är svårt när man är liten och måste vara stor.
/e
/e
Kommentarer
Postat av: m
vad händer?
aah, kommer jossi hem? vad händer??
Postat av: Johanna
tycker du är grym som stannar kvar :) skulle oxå vilja åka iväg och prova hur det är allt leva vuxenliv :D kul att du gjorde det :)
Postat av: em
slå till på det då johanna, kom till oslo och lev osloliv med oss! :) vi trenger rumskamrater.
Postat av: Mattias
vafan.. haru lärt dig å prata norska redan?:P
Trackback
